se till att skaffa några ungar, eller sätt en värld i brand
min carebox är för liten för att öppnas med microskop och pincett och inte en enda jävla gång funderar du på att fråga något relevant.
din radar för intresseklubbar och deras antecknande måste vara förbannat trasig. jag säger upp mig. orkar inte längre.
din radar för intresseklubbar och deras antecknande måste vara förbannat trasig. jag säger upp mig. orkar inte längre.
-
idag släppte jag taget om något jag varit tyst förbannad och sårad över i snart två år.
tänkte bara att ni skulle veta att vissa saker går faktiskt över, man kan överleva.
tänkte bara att ni skulle veta att vissa saker går faktiskt över, man kan överleva.
-
det är inte samma sak. verkligen inte samma sak.
ååååååh orkar som inte riktigt.
ååååååh orkar som inte riktigt.
remember how we used to feel,
jonathan kang, you are my best friend.
fanfanfan
-
넌 늘 그 사람과 행복하게 넌 늘 내가 다른 맘 안 먹게
넌 늘 작은 미련도 안 남게끔 잘 지내줘 나 보란 듯이
넌 늘 저 하늘같이 하얗게 뜬 구름과도 같이 새파랗게
넌 늘 그래 그렇게 웃어줘 아무 일 없듯이
돌아보지 말고 떠나가라 또 나를 찾지 말고 살아가라
너를 사랑했기에 후회 없기에 좋았던 기억만 가져가라
그럭저럭 참아 볼만 해 그럭저럭 견뎌 낼만 해
넌 그럴수록 행복해야 돼 하루하루 무뎌져 가네
aj.
넌 늘 작은 미련도 안 남게끔 잘 지내줘 나 보란 듯이
넌 늘 저 하늘같이 하얗게 뜬 구름과도 같이 새파랗게
넌 늘 그래 그렇게 웃어줘 아무 일 없듯이
돌아보지 말고 떠나가라 또 나를 찾지 말고 살아가라
너를 사랑했기에 후회 없기에 좋았던 기억만 가져가라
그럭저럭 참아 볼만 해 그럭저럭 견뎌 낼만 해
넌 그럴수록 행복해야 돼 하루하루 무뎌져 가네
aj.
so let's scrape our knees on the playground
det ekar, och inte så jävla tyst heller, medlidande, sympati, varför annars, varför annars,
varför?
det börjar bli otroligt irriterande att försöka se var enda krasch som en mellanlandning,
varje setback som något att lära sig av
och till slut börjar alla ekon låta mer som invand sanning, hör du det nog många gånger blir det verklighet.
det finns inga jävla riddare även om det finns gott om vita, vackra hästar
det finns inga jävla prinsessor i nöd heller, bara gånger då jag önskar att du fanns lite närmre.
du har inte motbevisat en enda av de eviga frågorna som studsar runt innanför mitt skallben och
tredje
femte
sjunde
nejtack. man behöver inte ha OCD för att veta att ojämna nummer alltid är dåligt för någon.
det kommer inte ske några mirakel. jag har sett hur det fungerar nog många gånger, du kan anklaga mig för mycket men jag är inte så pass dum.
varför?
det börjar bli otroligt irriterande att försöka se var enda krasch som en mellanlandning,
varje setback som något att lära sig av
och till slut börjar alla ekon låta mer som invand sanning, hör du det nog många gånger blir det verklighet.
det finns inga jävla riddare även om det finns gott om vita, vackra hästar
det finns inga jävla prinsessor i nöd heller, bara gånger då jag önskar att du fanns lite närmre.
du har inte motbevisat en enda av de eviga frågorna som studsar runt innanför mitt skallben och
tredje
femte
sjunde
nejtack. man behöver inte ha OCD för att veta att ojämna nummer alltid är dåligt för någon.
det kommer inte ske några mirakel. jag har sett hur det fungerar nog många gånger, du kan anklaga mig för mycket men jag är inte så pass dum.
Bak Su Chyeo!
quournsallad med currydressing. <3
hur har jag någonsin tvekat?
nu ryker allt utom fisken :)
hur har jag någonsin tvekat?
nu ryker allt utom fisken :)
.
tidig morgon
född till tönt.
född till tönt.
pick up the pieces coming down around you
jag är jävligt nära på att bedriva krig.
så otroligt sorgligt och patetiskt om det är vad som ska krävas för att du ska fatta att världen faktiskt skulle fortsätta snurra utan dig, att den innehåller andra levande varelser som inte på något sätt är längre stående än dig. jag vet att du är en bra människa innerst inne, förmodligen bara jävligt rädd, men om sanningen ska fram så spelar det inge roll vad du gömmer från andra för det är inte den sidan de aldrig ser som de dömmer dig utifrån. faktumet att jag aldrig, aldrig lär lita på dig igen ändrar inte att jag faktiskt är orolig för vad fan du håller på med.
jag vill verkligen bara skrika, att du ger dig på mig är en sak, jag såg det komma på flera mils avstånd men vårda för fan de relationer du har kvar.
som du själv sa till någon jag vet vi båda bryr oss om, "ta hand om dina vänner, du har ju inte så många."
sved den så var det din egen medicin som frätte.
så otroligt sorgligt och patetiskt om det är vad som ska krävas för att du ska fatta att världen faktiskt skulle fortsätta snurra utan dig, att den innehåller andra levande varelser som inte på något sätt är längre stående än dig. jag vet att du är en bra människa innerst inne, förmodligen bara jävligt rädd, men om sanningen ska fram så spelar det inge roll vad du gömmer från andra för det är inte den sidan de aldrig ser som de dömmer dig utifrån. faktumet att jag aldrig, aldrig lär lita på dig igen ändrar inte att jag faktiskt är orolig för vad fan du håller på med.
jag vill verkligen bara skrika, att du ger dig på mig är en sak, jag såg det komma på flera mils avstånd men vårda för fan de relationer du har kvar.
som du själv sa till någon jag vet vi båda bryr oss om, "ta hand om dina vänner, du har ju inte så många."
sved den så var det din egen medicin som frätte.
jeongmal, wae ireoni?
oooorkaaaar inteeeeee
svårt att finna ord för allting just nu
trodde att detta skulle bli ett argt inlägg om äckliga människor som säger konstiga saker och tror att man inte hör på andra sidan linern men allt blev som bättre och ändå kan jag inte formulera det nog väl.
nåväl, följande får ersätta atm.
nåväl, följande får ersätta atm.
ångest ångest ångest
men det ska nog gå bra ändå.
meeeeep
“We are not going to have a discussion about the new guy’s eyes,” he tells the phone very firmly.
Which, of course, pretty much invites the entire universe to go against him right then and there because he hears someone laugh behind him and before he’s even turned around he just knows. Sure enough, New Guy’s standing there with laughter in his eyes and a raised eyebrow.
“We’re not?” he says, voice lifting like it’s a question and of course he’d have an English accent. This is just perfect.
vi kan lugnt klargöra att jag klarar inte av fiktiva pinsamma situationer.
arrrrrgh
4am forever
vissa saker förlorar man
och vissa låter man passera vidare.
snö och fjärilskyssar och caramel chew chew och cykelpusskrascher och dåligt samvete över att jag duger inte övergick i
regn och omaka sockar och impulser och soluppgångar i tak och dåligt självförtroende över att jag räcker inte till-
och jag låter dem passera. jag vill inte ha det längre, förutom möjligtvis de omaka sockarna men det var fan Matthew Grey Gubler som gav mig den inspirationen.
vad jag försöker säga är att vissa saker ger man upp utan att slåss för dem. det läker till slut. ingen fara.
att vissa antar att jag inte kommer återhämta mig, efter all skit de släpat mig igenom, är helt enkelt otroligt jävla
självupptaget.
sen finns det de som inte verkar inse vilken impakt de har på mitt liv.
som borde ta åt sig lite mer ära för det, egentligen.
when all you've got to keep is strong,
aja, min halloncheesecake blev god i alla fall. säkert bra till något.
-
Beth Ditto och kompani får stå för helgens soundtrack.
fyfan vad den kvinnan är awesome.
hoot.
nu är du fan bara elak och du vet det. jag vet inte om det får saker att kännas bättre för dig, men jag hoppas det klickar illa kvickt, för din egen skull.
det ger inget. sluta. det är allt jag tänker säga. nu går jag vidare.
blackeyed.
Jag spenderar mitt liv balanserandes motpoler.
Det finns inget poetiskt i det,
samtidigt ingenting så fyllt av musik, dikter, prosa och skrift.
Jag finner oftast bara olycka,
men när det väl skiner igenom, är det nära nog ljust nog att blända mig.
Det finns inte mycket jag tycker om,
men ibland älskar jag världen och dess skönhet.
De få klara ögonblicken,
när jag känner mig älskad,
fin,
ibland tamejfan vacker när ingen ser,
när jag slipper gömma vem jag är och var jag kommer ifrån.
Jag är inte en hel själ.
Det har jag inte varit på länge.
Jag har inga förhoppningar om mirakelmediciner,
ångesttrolldrycker och lyckopiller,
men jag kan erkänna min trasighet ibland,
och vara stolt över att jag överlevt.
Men du.
Hur mycket jag än älskar dig,
ovillkorligt,
evigt,
högt,
så intensivt att det gör ont;
du gör mig illa, och du anser dig ha all rätt.
jag behöver en vänlig hand, inte någon som pekar med hela armen (och säkert ibland resterande överkropp),
så många gånger har jag velat berätta för dig att
hur orkar man kämpa om man inga förhoppningar har?
faktum är,
det finns inte en enda människa i världen jag släppt in nog nära,
någon är på väg, och det skrämmer mig från vettet,
men jag vet att det kommer lösa sig.
jag vet inte vad jag lever för,
om jag lever för något alls,
och jag förstår inte vad du har tänkt att jag ska kunna göra när allt jag någonsin får av dig är mer ångest,
mer saker jag inte kan göra,
mer krav som jag aldrig kommer kunna uppnå....
jag är som thantalos, fast med en egen vilja.
och vet jag att stenjäveln ska fortsätta rulla ner för backen oavsett vad jag gör
är jag ju inte dum i huvudet nog att fortsätta försöka.
Det finns inget poetiskt i det,
samtidigt ingenting så fyllt av musik, dikter, prosa och skrift.
Jag finner oftast bara olycka,
men när det väl skiner igenom, är det nära nog ljust nog att blända mig.
Det finns inte mycket jag tycker om,
men ibland älskar jag världen och dess skönhet.
De få klara ögonblicken,
när jag känner mig älskad,
fin,
ibland tamejfan vacker när ingen ser,
när jag slipper gömma vem jag är och var jag kommer ifrån.
Jag är inte en hel själ.
Det har jag inte varit på länge.
Jag har inga förhoppningar om mirakelmediciner,
ångesttrolldrycker och lyckopiller,
men jag kan erkänna min trasighet ibland,
och vara stolt över att jag överlevt.
Men du.
Hur mycket jag än älskar dig,
ovillkorligt,
evigt,
högt,
så intensivt att det gör ont;
du gör mig illa, och du anser dig ha all rätt.
jag behöver en vänlig hand, inte någon som pekar med hela armen (och säkert ibland resterande överkropp),
så många gånger har jag velat berätta för dig att
hur orkar man kämpa om man inga förhoppningar har?
faktum är,
det finns inte en enda människa i världen jag släppt in nog nära,
någon är på väg, och det skrämmer mig från vettet,
men jag vet att det kommer lösa sig.
jag vet inte vad jag lever för,
om jag lever för något alls,
och jag förstår inte vad du har tänkt att jag ska kunna göra när allt jag någonsin får av dig är mer ångest,
mer saker jag inte kan göra,
mer krav som jag aldrig kommer kunna uppnå....
jag är som thantalos, fast med en egen vilja.
och vet jag att stenjäveln ska fortsätta rulla ner för backen oavsett vad jag gör
är jag ju inte dum i huvudet nog att fortsätta försöka.
hush, it's okay,
jag har helt seriöst aldrig velat springa så hårt i hela mitt liv.
visserligen bara några meter, men sekunder spelar roll.
jag hatar att se dig ledsen. så jävla mycket.
visserligen bara några meter, men sekunder spelar roll.
jag hatar att se dig ledsen. så jävla mycket.
might trick me once,
ibland blir jag bara så jävla arg över hur mycket du lurade mig.
för du var verkligen inte värd all smärta,
jag är värd mer än så.
för du var verkligen inte värd all smärta,
jag är värd mer än så.