mylittleempire

det ekar, och inte så jävla tyst heller, medlidande, sympati, varför annars, varför annars,

varför?


det börjar bli otroligt irriterande att försöka se var enda krasch som en mellanlandning,
varje setback som något att lära sig av

och till slut börjar alla ekon låta mer som invand sanning, hör du det nog många gånger blir det verklighet. 


det finns inga jävla riddare även om det finns gott om vita, vackra hästar
det finns inga jävla prinsessor i nöd heller, bara gånger då jag önskar att du fanns lite närmre.
du har inte motbevisat en enda av de eviga frågorna som studsar runt innanför mitt skallben och 
tredje
femte
sjunde

nejtack. man behöver inte ha OCD för att veta att ojämna nummer alltid är dåligt för någon.


det kommer inte ske några mirakel. jag har sett hur det fungerar nog många gånger, du kan anklaga mig för mycket men jag är inte så pass dum.