there is a place in my heart for you

jag vet fortfarande inte.


jag vet inte.



faktum är att jag har aldrig varit prio ett. kommer aldrig vara heller. jag ber och ber för att vintern ska komma med nya berättelser och sudda ut det gamla men jag är rädd att allt sitter lite för nära.

blown away,

hade jag kunnat grovhångla med ditt intellekt och all din kunskap hade jag gärna tagit chansen.

insaaaane

remember how we used to be,

blunda,
andas in,
våga hoppas?
andas ut-

ut i djupet.

someone to lean on,

garanterat hundratals chanser, och jag lät alla passera.

kanske är det bara så det ska vara. 
för jag ångrar det verkligen inte.

I've got you under my skin,

lite för rädd för att övertolkarbella är igång igen.

under the neon lights,

vilken ironi. att prata om gyllene frågetecken, semikolon; inte definitiv punkt utan outforskat mera, utan slut.


wow.

love torn us under

jag tror att richey skulle vara besviken på mig. det svider typ mer än allt annat, för att vara ärlig.


jag undrar vad femtonåriga jag skulle haft att säga.
det blev som fel där nånstans i januari '08.

underneath hope she let sanity die

wasting my time on the shackles of her love
at night complete love's torn us under
love is dragging me under
betray my other self
the lost hours are over





shigani heullodo,

nej, jag ångrar det inte för fem sekunder.

då har jag sagt det iaf.

I know, I know that something's in the air

this might be nothing,
but tell me, are you young enough to care?


det är konstigt hur saker kan svänga, hur dum man känner sig när man inser att man inte sett skogen för alla träd.
det finns ingen orsak att ångra vad som ligger bakom en, men inte heller någon orsak till att leva i det förgångna.

mitt livs soundtrack får två nya låtar, sådär tvärt över en helg.

and we will see how godless a nation we have become.

jag vill slåss.

starta upplopp, whatever



var fan är en moshpit då man behöver den?

뒤섞인 감정,

kan ju utan tvekan erkänna att detta inte var vad jag förväntat mig för ett år sen.
om jag på något sätt skulle vilja ha det på något annat sätt?

haha, inte en chans.

in motion

är det nu jag ska hacka loss på harvard, blogga på livejournal och supa skallen av mig?

inte för att jag just blivit dumpad men lulz.

-

ibland finns det få saker som är bättre
än att inte veta hur det slutar.

Под снегопадами,

tystnad.

bortsett från att min sko knarrar lite
och det dunkar nog lite extra innanför revbenen
vissa sekunder hatar jag att jag är fast, att det styr så mycket
andra skiter jag fullständigt i om det egentligen är ett skämt
mitt livs mest elaka practial joke
och jag är en fegis utan dess like.
snön faller lite sådär försiktigt,
någonstans i mitt bakhuvud ekar
Дотронься неслышно
Встань рядом, встань.

baby Imma go all out

mind is blown


poof.


kreativiteten hugger tag
natten innan långdag.

fuck.

imorgon kväll och natt
då väntar varma toner och soluppgångar över solrosfält.

and in a darkened underpass I thought "oh god, my chance has come at last"

but then a strange fear gripped me and I just couldn't ask.
ibland blir det helt enkelt där man landar.

allting går igen, kommer tillbaks,

alla förväntningar blev krossade men jag inser, sådär ett tag senare, att insikt kommer först då man tagit avstånd. en vacker dag kommer väl allt sortera ut sig själv men jag har inte tänkt hålla andan och vänta, inte när det enda jag väntar på är gammal instängd unken luft med spår av både självförakt och krossade självförtroenden. denhär garderoben behöver vädras lite, åratal av gömda skelett och spöken från det förgångna trängs därinne som en gigantisk svärm själsliga Vashta Nerada.
perfekta stormar är vackra, men kan vara omedvetet destruktiva och jag skulle väl placera ut dig som en känslomässig F6:a, ungefär.

so far I still know who you are,

but now I wonder who I was.
Jag verkar alltid missa de där sekunderna jag borde vara uppmärksam
lyssna och föra anteckning.

talk.

jag längtar efter varmare, mörkare sommarnätter med upplysta hus och broar och vackra människor i varje hörn. jag vill ha liv, musik, dans, gatukultur och nya språk. nya seder, nya vänner, nya kärlekar och nya sätt att se på livet.

jag vill buga till människor jag lär känna, kalla någon för Oppa och äta patbingsu när jag håller på att smälta bort. jag vill prova äta galbijim och föräta mig totalt på jajangmyon, supa mig knall i vänners sällskap på soju och cykla över hela jävla staden och träffa alla 11 miljoner invånare.

jag vill sitta i mitt lilla rum i min lilla lägenhet med min lilla katt och skriva tills jag gråter, snacka med folk över skype och äta ramen som fan.


in conclusion;
jag må ha blek hy, fräknar, naturligt rött hår och gröna ögon,
men jag passar in mer bland mörkt hår och mörka ögon än här.

Tidigare inlägg