a heart of stone, a smoking gun
I can give you life, I can take it away
den typen av vecka då bella aldrig lär släppa skrivblocket
den typen av vecka då bella aldrig lär släppa skrivblocket
saudade.
hej, konstigt portugisiskt ord som innefattar hela min senaste månad.
your hand in mine.
nu är vi här igen.
asdfghjk lika bra att skriva då jag är igång, liksom...
asdfghjk lika bra att skriva då jag är igång, liksom...
sometimes we run for cover,
för lite tid, så mycket att skriva, men jag älskar det.
if I find him, if I just follow,
bbiribbom, bbaeribbom och sufjan stevens.
dags att börja bygga upp karaktärerna på riktigt.
dags att börja bygga upp karaktärerna på riktigt.
Надо уметь жить, продолжая
för dig har det inte spelat någon roll, de små bläcksvarta orden längst miltals av papper,
strödda över hela min lägenhet.
du förstår inte vad de betyder, hieroglyfer, kyrilliska, grekiska
men ändå så relaterade till dig
en dag kanske jag visar dig.
strödda över hela min lägenhet.
du förstår inte vad de betyder, hieroglyfer, kyrilliska, grekiska
men ändå så relaterade till dig
en dag kanske jag visar dig.
-
tyngden runt nacken
att veta precis vilken skillnad en millimeter gör
någonstans mellan nästan och helt perfekt
att utan ljud kunna avgöra
fel fel fel
från
rätt rätt rätt
jag saknar svärtan på händerna
och den brännande känslan i fingertopparna
att locka fram allt det perfekta och lidelsefulla
för toshiya
mikey
darcy
rob
lynz
nicky
stefan
vi har alla något gemensamt.
att veta precis vilken skillnad en millimeter gör
någonstans mellan nästan och helt perfekt
att utan ljud kunna avgöra
fel fel fel
från
rätt rätt rätt
jag saknar svärtan på händerna
och den brännande känslan i fingertopparna
att locka fram allt det perfekta och lidelsefulla
för toshiya
mikey
darcy
rob
lynz
nicky
stefan
vi har alla något gemensamt.
fuck this
läser om carry it in my heart för att robin <3 och everything is jewnicorns and nothing hurts.
nee...waratte yo mou nakanaide,
koko kara zutto anata o mite iru wa
mitt ibland pelare av bärnstensfärgad marmor,
någonstans mellan mörka spiraltrappor och gigantiska, ändlösa bibliotek av minnen och bilder
där
i ett minnespalats med ytterst få utbyggnader,
börjar något storslaget ta form
mitt ibland pelare av bärnstensfärgad marmor,
någonstans mellan mörka spiraltrappor och gigantiska, ändlösa bibliotek av minnen och bilder
där
i ett minnespalats med ytterst få utbyggnader,
börjar något storslaget ta form
there is simply nothing worse than knowing how it ends
And I meant everything I said that night
I will come back to life
But only for you
Only for you
locka ut mig,
ta mig i handen och ge oss en riktning.
ge mig något att jobba med ,
lite bränsle att brinna för,
en motivation till att låta hjärtat klappa snabbare,
hjälpa mina fingrar lite på vägen
längst papper, blyerts, välburen bomull och
inget kan som jämföra, egentligen.
they sing, they sing nanananana..
so follow me down,
outta this town
boy, you're moving way too slow.
försöker leva upp till mina perfektionistplaner om ängen. inte göra det för smörigt. försöka att inte låta innehållet och hela min jävla plotpoint äta upp mig men samtidigt känns det som att ge någon en chans som en annan inte kommer få.
men den ska skrivas.
iroke bullo bwado,
nöter a song calling for you och har sommarflashbacks.
hittills har jag en ny läsare. det går trööööööögt.....
if you took the time to notice me
inte lika taggad, nej
sen när är jag otaggad på att skriva?
"People are afraid to merge on freeways in Los Angeles."
Jag vet att jag läst Less Than Zero för typ åtta år sen och att jag tyckte den var helt jävla perfekt, som allt annat Bret Easton Ellis kläckt ur sig, men alltså... Öppningen. Han var 21 år gammal och öppnar med en mening som definierar hela boken.
Tjugoett.
Ursäkta medans jag och mina mindervärdeskomplex gömmer oss ett tag.