Följande skrev Bella, ca 17 år:

Långa dagar betyder tristess, svartsjuka är alltigenom elakt, att kunna vara brevid men inte nära är att inte vara alls och passion har bara med sex och inte kärlek och saker man brinner för.

För långa dagar kan ju inte betyda mer tid till att njuta av sekunderna, eller hur? Att tycka om någon så mycket att det gör ont kan ju inte vara bra på något sätt, för man kan väl älska för mycket? Och närhet i små doser, klappar på axeln, stå brevid någon, kramar eller till och med pussar på kinden går ju inte upp emot ett one night stand på fyllan med någon du aldrig mer lär prata med, för det ger ju fysisk tillfredställning. Visst? Det enda passion medför är använda kondomer och svaga minnen av Kvällen Innan Dagen Efter.

Eller är passion i själva verket att fokusera all den kärlek som aldrig kommer att nå rätt person åt den personens håll i alla fall? Även om passionen aldrig kommer att reflektera tillbaka som du vill ha den, låt den igenomsyra allt du gör. En vacker dag kommer passionen att bli efterföljd av en ny, men inte ersatt. Så när du är gammal och sitter där i din gungstol och ser på bilderna från när du var ung vet du att du gav just den därpassionen allt du kunde. Trots att du inte fick samma passion tillbaka. Exakt samtidigt var det någon som kände samma sak för dig, men du kunde inte ge lika mycket till honom eller henne.

En gång i tiden var det mig du tänkte på. En gång i tiden var det dig jag tänkte på.

Det spelar ingen roll att jag tänker för sakta eller att du inte vågade fullt ut, det är det förflutna och med framtid kommer nya passioner. Men det ändrar inte på faktumet att vi faktiskt tänkte på varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback