when the sun is perched at its highest peak, in the middle of the day

let me give my love to you, let me take your hand
and as we walk in the dimming light, oh darling, understand
that everything, everything ends



som om du bad om lov.
en konstant kör av fan, fan, fan i något avlägset hörn av mitt undermedvetna och ibland undrar jag
vad
fan
du håller på med

eller höll. det där med tempus är inte din och min starkaste sida
att skilja på 
var
är
kunde ha blivit

men för det mesta är det en blandning av could have beens
den ena med en twist av den andra
vad
fan
höll jag på med?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback