mylittleempire

jag skämtar inte.

SE. DEN.

Zhou Mi, mitt faghaghjärtas källa till glädje, fluff och sugar and spice and everything nice, får agera emoticon till hur jag känner mig just nu.


hoppas att inspirationen kan kickas igång av helgen. lite perspektiv på saker.

jag skrev typ två A4 om att skriva.

frammana känslor hos människor på andra sidan av planeten.


det enda jag kan konstatera är att jag saknar min unnie, peppen från i somras och all denna jävla inspiration.

vars försvann den?



var for mina ideer om the guns of brixton, om bankrån och hemmagjorda tunnlar och bbiribbom bbaeribbom, razzmatazz och glitter där solen lyser som minst? solnedgångar, solvärmda hustak, ugglor och maskerade hjältar och harley och ivy, partners in crime och allt som hör till?


jag känner mig rånad på inspiration.
intellektuellt utsvulten.
ge mig något att gå på för fan.
argh.

lather, rinse, repeat

det har som alltid funkat likadant, oavsett scenario.

sen när är jag otaggad på att skriva?

....men bisu och kyuhyun på samma bild förtjänar verkligen ett inlägg för i ärlighetens namn


nördar <3

extremt ovant.

undrar lite försiktigt hur vi hamnade här men vad fan, jag kommer säkert lära mig något av detta också.

fyfan vad den kvinnan är awesome.

det ger inget. sluta. det är allt jag tänker säga. nu går jag vidare.

太完美- SJM

Tender- Blur

Running Up That Hill- Placebo

Romeo Återvänder Ensam- Kent

ps. jag saknar min uggla. det är lite för sällan jag får höra hennes kloka ord, tycker jag :)

Jag vet att jag läst Less Than Zero för typ åtta år sen och att jag tyckte den var helt jävla perfekt, som allt annat Bret Easton Ellis kläckt ur sig, men alltså... Öppningen. Han var 21 år gammal och öppnar med en mening som definierar hela boken.

Tjugoett.

Ursäkta medans jag och mina mindervärdeskomplex gömmer oss ett tag.

HUR I HELVETTE SKA JAG KUNNA KONCENTERA PÅ JOBBET IDAG?!

BÄST FÖR DEM ATT DE SLÄPPER VIDEON JÄÄÄÄÄÄVLIGT SNART.

SJM är tillbaka och GOD DAMN, china better be ready.

Röda byxor och hög hatt. In i inspirationsmappen snabbt som ögat, jag har planer... :]

alla förväntningar blev krossade men jag inser, sådär ett tag senare, att insikt kommer först då man tagit avstånd. en vacker dag kommer väl allt sortera ut sig själv men jag har inte tänkt hålla andan och vänta, inte när det enda jag väntar på är gammal instängd unken luft med spår av både självförakt och krossade självförtroenden. denhär garderoben behöver vädras lite, åratal av gömda skelett och spöken från det förgångna trängs därinne som en gigantisk svärm själsliga Vashta Nerada.

perfekta stormar är vackra, men kan vara omedvetet destruktiva och jag skulle väl placera ut dig som en känslomässig F6:a, ungefär.

Jag verkar alltid missa de där sekunderna jag borde vara uppmärksam

lyssna och föra anteckning.

på riktigt.

bloggen är rensad, all gammal skit är gone och från och med nu börjar vi på ny kula.

:)